Täckgrödor för att minska urlakningen av näringsämnen (Sverige)

Problem som uppstått

Som ett resultat av det intensiva jordbruket hade jordbrukarna problem som förlust av kväve, fosfor, kalium och kol i marken på grund av utlakning av näringsämnen. Högt ogrästryck och plöjning förvärrade också den dåliga markstrukturen. Detta hade i sin tur negativa effekter på markens vattenhållande förmåga och fukthalt, särskilt under torrare år. Dessutom bidrog dessa metoder i hög grad till klimatförändringarna och gjorde jordbrukarna mer sårbara för klimatförändringarnas negativa effekter.

Genomförda lösningar

För att ta itu med dessa problem har jordbrukaren under de senaste tre åren bedrivit naturvårdsjordbruk på 480 hektar i södra Sverige, tillsammans med ett fåtal andra jordbrukare i regionen som har liknande problem och mål. Istället för frekventa mekaniska åtgärder på marken, t.ex. plöjning och harvning, har jordbrukaren infört en åttaårig växtföljd för att hantera markburna sjukdomar, ogräs och minskad bördighet. Växtföljden består av vinterraps, vintervete (2 gånger men inte efter varandra), faba bean, rödsvingel (2 gånger), vårkorn och vårhavre (2 år). På våren planteras minst 30 % av marken med vårgrödor för att hålla marken täckt och förhindra ogräs, särskilt svartgräs. Dessutom har jordbrukaren börjat odla olika täckgrödor under de senaste tre åren, vilket bidrar till att minska utlakningen av näringsämnen, bygga upp kol- och vattenhållande förmåga i marken och minska ogräset. Jordbrukaren testar också om odling av olika täckgrödor under ett år (i stället för en i taget under flera år) kommer att förstärka de positiva effekterna och göra det möjligt för honom att odla raps (hans bästa kassagröda) oftare eller under längre tidsperioder. De täckgrödor som används är bl.a. oljeradis, phacelia, rödsvingel och blandningar av täckgräsfrön (bovete, vicker, gräsärt, klöver osv.).

Utmaningar som uppstått

Trots de positiva effekterna finns det också flera utmaningar som måste övervinnas:

• Täckgrödorna bör sås samma dag som kassagrödorna skördas för att minska risken för större ogräspopulationer och låg groning av täckgrödorna eftersom avdunstningen av fukt från marken är mycket hög under sommaren. Detta innebär ett stort tryck på arbetskraft, maskiner och logistik.
• Hanteringen av biomassa från täckgrödor på våren kan också vara en utmaning när den är för stor, eftersom den kan försvåra sådd och groning.
• Om många täckgrödor överlever vintern kommer de att bli ogräs och kräva herbicidanvändning.
• Odling av rajgrädda som täckgröda innebär en risk för klubbrotssjuka för raps eftersom de tillhör samma Brassica-familj.
• På hösten finns det också problem med sniglar, som kan trivas i täckgrödor och därmed öka skadorna på kassagrödor.

Varför var det framgångsrikt i det här fallet?

En av de viktigaste faktorerna för att lyckas var att utbyta med andra som tillämpar naturvårdsjordbruk och lära sig av deras erfarenheter. Särskilt bidrag om tidpunkter och sätt att så täckgrödor var till stor hjälp. Jordbrukaren lärde sig till exempel att det är oerhört viktigt att så täckgrödor omedelbart efter att ha skördat den lönsamma grödan. Tack vare de tillämpade metoderna kunde jordbrukaren minska ogräset och kostnaden för diesel för plöjning samt förbättra jordkvaliteten, vilket har lett till högre avkastning och ett system som är mer motståndskraftigt mot extrema väderhändelser som t.ex. torka. Eftersom jordbrukaren till stor del är motiverad av att ta itu med klimatförändringarna (och motsvarande effekter) samt att förbättra markhälsan och den biologiska mångfalden, har dessa tekniker hittills varit framgångsrika för honom. För dem som har andra prioriteringar kan dock andra faktorer behöva beaktas för att nå framgång.