Ökad inhemsk proteinförsörjning genom mellangrödor - en framgångshistoria från Schweiz

Problem som uppstått

För mer än tio år sedan odlades ekologiska ärter och favabönor på endast cirka 80 hektar i Schweiz, vilket bara stod för 3 % av den schweiziska efterfrågan på ekologiskt foder. Inhemsk odling av trindsädesslag förblev en missgynnad gröda eftersom rena bestånd ofta börjar växa innan de skördas, vilket ökar risken för sena ogräsangrepp, minskar avkastningen och försvårar tröskningsprocessen. På efterfrågesidan är trindsädesslag, både ärter och åkerbönor, mycket uppskattade i gris- och nötköttsfoder. Efterfrågan på ekologiskt protein ökade under samma period på grund av ökad efterfrågan på ekologisk ägg- och grisköttsproduktion. Det var, och är fortfarande, stor brist på ekologiskt proteinrikt foder i Schweiz. Denna diskrepans mellan utbud och efterfrågan har täckts av stora mängder importerat ekologiskt foder, ofta soja från Kina.

Genomförda lösningar

FiBL och jordbrukarna genomförde försök för att optimera lämpliga blandningar av mellangrödor och testade olika sorter, blandningsförhållanden, så- och skördetekniker samt underhållsåtgärder. De två inblandade foderföretagen - Rytz och Lehmann - utvecklade en process för att separera spannmål och baljväxter och garanterade försäljningen. Växtblandningar som tidigare fungerat mycket bra, t.ex. ärter/korn, åkerbönor/havre och sommarärter/triticale, användes. Växelodling ger jordbrukarna mycket goda grödor och odlingstekniker för att minska uppkomsten av svamp, eftersom spannmålen stöder baljväxterna, vilket leder till färre förluster under skörden.

Utmaningar som uppstått

Prissättningen spelar en avgörande roll när det gäller att stimulera den inhemska produktionen av fodergrödor och mellangrödor. Det ansågs vara avgörande att mildra de utmaningar som orsakas av jordbruksstödet. På produktionssidan är havrens hektolitervikt ibland för låg i blandningen bönor/havre. Detta kräver en noggrannare rengöring av blandningen. Dessutom var det en utmaning att optimera förhållandet mellan partnerplantorna, minska uppkomsten av svamp och underlätta synkroniserad mognad av kornen inför skörden. Den sista stora utmaningen var att utveckla lämpliga skörde- och malningstekniker för spannmål i mellangrödor.

Varför lyckades det?

Den avgörande framgångsfaktorn var att aktörerna i hela värdekedjan deltog. Fyra aktörer var ansvariga för en framgångsfaktor vardera:

1. FiBL har utvecklat stabilare odlingssystem tillsammans med ekologiska jordbrukare. Genom att odla ärter i blandad odling har ärterna kunnat etablera sig i växtföljderna. Vetenskapligt arbete utfördes av rådgivarna med forskning på gårdarna med fokus på optimering av odlingstekniker.
2. Bio Suisse höjde priset med 10 franc per decitonne och tog ut subventioner från importerad spannmål och överförde dem till trindsädesslag.
3. Som ett resultat av gruppernas lobbying anpassade den schweiziska regeringen förordningen om direktstöd så att mellangrödor får hela bidraget från spannmålsbaljväxter, förutsatt att de innehåller minst 30 % spannmålsbaljväxter.
4. Kvarnarna förbättrade separeringstekniken och rengöringsprocessen. De garanterade också att de skulle acceptera den resulterande skörden av blandgrödor.

I dag odlas cirka 1 000 hektar ärter och åkerbönor på cirka 20 uppsamlingsplatser i Schweiz. Det är en ökning från 3 till 15 % av proteinets självförsörjning i Schweiz sedan 2008. Målet med projektet är att öka den inhemska proteinproduktionen till 20 % till 2021. Projektet hoppas kunna fortsätta att utveckla nya mellangrödor för trindsädesslag och utvärdera olika sorter, kombinationer, maskiner för sådd, skörd och sortering för att se om de lämpar sig för ekologisk produktion. Exemplet visar att det inte räcker med att enbart förbättra odlingstekniken, utan projektets ramvillkor måste utformas så att producentpriserna är rättvisa och försäljningen garanterad.